lördag 31 mars 2018

PÅSK-ÄGGSTRA


























Annica-mix av Pixabaybilder.

torsdag 29 mars 2018

PÅSKHÄLSNING

Påsk på min ytterdörr.
 Och så den traditionella påskbilden här på bloggen — fjädrar i ris.
(Bilden hittade jag på nätet för länge sedan. Okänd, humoristisk upphovsman/-kvinna.)
Må ni ha en solig och fin helg!

lördag 24 mars 2018

SUCK ... SOMMARTID — IGEN!

Mitt bidrag till sommartidstjafset.
---
Om inte fullt sju timmar är det dags igen för det årliga tramset, d.v.s. sommartid.
Jag må uppfattas som tjatig om detta men jag kommer aldrig att tycka att är ett bra påhitt.
Ett sundhetstecken är ju att man nu faktiskt har börjat ifrågasätta tramsigheten.
Inte bara här i Sverige utan i EU överhuvudtaget.
Men innan EU:s alla byråkratiska kvarnar har malt färdigt så har jag säkert varit mull i många år.
Jag kan bara gratulera alla som eventuellt får vara med om undret.

Hur som helst, i natt (natten mot söndag), klockan 02.00 så blir klockan helt plötsligt 03.00.
Så kom ihåg att ställa fram era klockor innan ni stämmer träff med John Blund.
Annars har söndagen redan en timmes försprång i morgon när ni vaknar.
Speciellt mycket sommartid är det inte utanför mina fönster.
---
Avslutar med att be om ursäkt för att jag inte svarat på era kommentarer i de två föregående blogginläggen. Jag mår fortfarande inte bra. Idag kan jag inte ens gå utan att tårarna rinner eftersom mitt knä verkar ha drabbats av en total "härdsmälta".
Jag har så vansinnigt ont att jag kvider.
Om jag vore vovve skulle jag gnällande säga: Avsluta mitt lidande!
Eller nå´t så´nt.
😉

lördag 17 mars 2018

EN ZOMBIE-VECKA

Den här veckan har jag känt mig ungefär så här.
Ryggen gör ont, knät gör ont och natten till tisdag fick jag plötsligt en sådan där konstig "attack" igen med högt blodtryck (det låg på 204/107). Det är nio-tio månader sedan förra gången och jag har varit så glad över att slippa eländet.
Det är INTE förmaksflimret utan något annat som händer i kroppen.
Jag känner hur det liksom klickar till inuti — bokstavligen! — och sedan får pulsen bråttom (men är jämn), jag börjar skaka och svettas, måste på toaletten ("1+2") och blodtrycket rusar iväg.
Det är likadant varje gång.
Attackerna är sällan långvariga, de kan sitta i en eller ett par timmar.
I tisdags var blodtrycket tillbaka till mer normala 137/81 efter ungefär en timme.
Men tyvärr sitter spåren i mycket längre. Jag blir väldigt trött. Och "låg" på något sätt.
Det känns som att vara nära släkt med en zombie.
Innan jag drabbades av förmaksflimmer första gången, hösten 2013, hade jag aldrig haft dessa märkliga anfall. Så antagligen måste det väl ha något med flimret att göra ändå, på något vis.
Hur som helst så är de mycket obehagliga.

De två-tre första attack-gångerna blev jag tillsagd av 1177 att fara in på akuten. Blodtrycket var förstås på tok för högt, men EKG:et visade att hjärtat slog jämnt, alltså inget flimmer. Och efter någon timme så låg blodtrycket åter på acceptabel nivå.
Efter ytterligare några timmar fick jag fara hem.
Den här gången uppsökte jag inte akuten.
Jag tog det lugnt och väntade. Endera att det skulle gå över.
Eller bli etter värre. DÅ hade det naturligtvis varit läge att konsultera läkare. 

Nu väntar jag på en ny läkartid. Om jag efter det läkarbesöket är något klokare återstår att se.
Ska jag vara helt ärlig så är jag aningen tveksam.

Är det kanske någon som har upplevt liknande attacker? Fått några svar? 
Hoppas ni har en bra helg!

måndag 12 mars 2018

LATHUND

Den här lathunden har jag satt ihop för att ha tillgänglig på min PC´s skrivbord.
Men jag har även skrivit ut den på papper.
Om man någon gång behöver dessa tecken/symboler så är det bra att slippa leta efter dem.
(Klickbara bilder.)
Tryck ner "alt"-tangenten och håll den nere samtidigt som du klickar in siffrorna på det
numeriska tangentbordet.

Ha en bra måndag!

torsdag 8 mars 2018

GRATTIS ALLA KVINNOR

Varje dag borde vara en kvinnodag.
Eller snarare, människodag.
Låt oss alla kämpa för rätten att vara, se ut och bli accepterade och respekterade precis som vi är.
 
Ett härligt konstverk vid Lake Constance, Bodensjön.
Denna lilla (11 cm) skulptur i kalksten hittades i Österrike 1908
och beräknas vara 22 000 - 24 000 år gammal.
Nyligen togs en bild av skulpturen bort från Facebook eftersom den ansågs vara pornografisk.
Ha en riktigt fin kvinnodag.

fredag 2 mars 2018

FÄRGGLATT INBROTT

Undrar om straffet istället blivit höjt om det gällt röd-, blå- eller grönbutiken?
Det får vi aldrig veta.
Så här borde det gå för varenda brottsling.

Nu ska vi alla ha en skön helg. Den första i mars.

torsdag 1 mars 2018

SMÄRTSAMT INLÄGG

Ajjj! Det gör ont!
Nu blir det ett krassligt inlägg igen.
Jag tänker nämligen gnälla av mig. Igen.

Min kropps vänstra sida mår inte bra och protesterar vilt sedan en tid tillbaka.
Jag har länge känt av ryggen och i november var jag på en röntgenundersökning av vänster höft eftersom smärtorna höll sig mest i det området. Men ... röntgen visade artros i höger höft!
Det var oväntat — jag har ju inte alls ont på höger sida.
Så det kan knappast vara att jag har snedbelastat.
Om jag står mer än 5-10 minuter så låser det sig på vänstersidan och jag måste hålla i mig för att ändra ställning. Men tack och lov har jag inte ont när jag sitter eller ligger.
Så snart jag sätter mig minskar smärtan betydligt.
Men jag kan ju inte sitta eller ligga hur länge och hur mycket som helst.
För ett par månader sedan började jag, vid belastning, ha ont på insidan av vänster knä. Knät har känts ostadigt, som att det nästan skulle kunna vika sig. Men precis som med ryggproblemet så har jag inte haft ont när jag sitter eller ligger.
Men så ... natten till söndag skulle jag stiga upp för ett toalettbesök men jag fick kämpa för att ta mig ur sängen. Vänster knä gick inte att böja utan att jag kved av smärta. Det gjorde så ont. 
Fortfarande vet jag inte hur jag egentligen klarade av att ta mig upp. Men jag minns att jag tänkte att hur ont det än gör så kommer jag ju inte att dö av smärtan. Så det var bara att bita ihop.
Och upp kom jag till slut.

Det blev en smärtsam söndag. Och även tröttsam. Smärta gör kroppen trött.
Knät är lite bättre men protesterar när jag ska böja det, sätta mig, resa mig.
Idag bränner och svider det. Och jag litar inte på det.
Den här veckan har jag än inte vågat gå för att hämta posten tre trappor ner.
 Ryggen verkar dock bara bli sämre.
Jag blir nog tvungen att ta kontakt med en sjukgymnast för att få hjälp.
Och förhoppningsvis få veta vad det är i rygg och knä som gör så ont.

På 1970-talet hade jag stora besvär med ischias och läkaren sa att jag hade typiska diskbråckssmärtor. Jag gick hos sjukgymnast flera gånger i veckan där man testade olika behandlingar, kortvåg, värme, TNS, sträckning, akupunktur. Och så vidare. Jag provade allt.
Värme passade inte alls, jag blev så dålig att jag måste krypa på alla fyra för att ens ta mig till badrummet. Benet fungerade inte vilket är vanligt när ischiasnerven är påverkad.
Jag var verkligen handikappad.
Men ... då provade man med kyla och det gick betydligt bättre.
Tänk att isklampar inlindade i handdukar kunde vara så skönt!
Så småningom lugnade ryggontet ner sig och var så gott som borta i många år.
Tills nu.
Skillnaden är bara att nu strålar inte smärtan ner i benet.
Nu är det ont på ett annat sätt. Nu verkar problemet mer vara statisk belastning.
Om jag t.ex. står vid diskbänken eller spisen så måste jag sätta mig efter bara några minuter.
Jag får ofta sitta ner för att klara av att borsta tänderna.
Det är bedrövligt.

Ja, och nu har alltså även knäont tillkommit.
Den här kroppen fungerar inte längre som den ska, den skulle behöva time out.
Eller avstängning. För gott.
Och då har jag ändå inte ens skrivit om hälften av krassligheterna.
Jo, jag vet att många har det mycket värre.
Jag önskar bara att den vetskapen skulle lindra mitt onda.
Dessa piller skulle jag behöva.
Hoppas alla ni andra är pigga och glada.
Och njuter av mars.