måndag 25 september 2017

NYMÅLAT

Precis innan jag blev överfallen av den uschliga förkylningen så hann jag måla skylten jag lovat mina trevliga grannar. Och jag fick faktiskt godkänt, tänka sig!
Min mest kritiska kritiker är alltid jag själv.
Ha en fin höstvecka!

torsdag 21 september 2017

LYX-GNÄLL I EN STORMIG VÄRLD

Här kommer ett litet livstecken från en — fortfarande — hostande och snorande bloggerska.
Den senaste tiden har jag varit allt annat än "snaquesalig".
 Men nu kan jag nog så smått ana ett svagt ljus i förkylningsmörkret och börja en försiktig vandring efter bättringsvägen.
Och till min stora glädje kan jag faktiskt t.o.m. "säng-sova" någon stund då och då.
Tidigare har det varit "fåtölj-sömn" som gällt.
Eller ingen sömn alls.
Varje gång jag blir förkyld får jag den mest djävulusiska hosta man kan tänka sig.
Mina luftrör är inte — och har aldrig varit! — av god kvalitet.

"Snaquesalighet" och hosta är verkligen ingen bra kombination.
Under flera dagar blev det nödvändigt att göra snack-neddragningar.
Till stor lycka för närstående. Haha!
Som de flesta läsare vet så är jag ju mycket förtjust i engelska konstnären Jacquie Lawsons e-kort och detta tyckte jag var passande att titta på. Gulligt!

— Krya-på-sig! säger jag till mig själv.
Och givetvis till alla andra som är krassliga.
Hoppas att vi snart viftar på svansen igen och kan gå ut och njuta av den vackra/ljumma, alternativt regniga/kalla, hösten.
(Stryk det som inte passar.)
I en värld som allt mer drabbas av fruktansvärda naturkatastrofer, galna ledare, krig, terror, våld, otrygghet och oro så är ju mitt gnäll blott och bart ett lyx-gnäll.
Det är jag fullt medveten om.
Men ... jag hatar ändå att hosta!

torsdag 14 september 2017

HOST, HOST!

För tillfället är ...
... och ...
... jätteviktiga i mitt liv.
 Mina luftrör mår skit och resten av kroppen mår likadant.
Jag får alltid den värsta varianten av hosta när jag blir förkyld. Alltid!
Jag tror att jag kommer att hosta ihjäl mig.
Hittills har det inte hänt, som ni förstår.
Hur som helst är det fritt fram att tycka fruktansrysansvärt synd om mig just nu.

Håll er friska så ni orkar göra det!

onsdag 30 augusti 2017

FAVORITER

Nu känner jag att det är dags att visa ett litet livstecken.
De har varit få den senaste tiden.
När inte orken och lusten är på topp så får det mesta ligga i träda, bl.a. datorpysslet.
Men jag har njutit av några mycket sevärda och intressanta TV-program under sommaren.
(Klickbara bilder.)
Först och främst den engelska dokumentärserien "Världens bästa veterinär". Noel Fitzpatrick heter han. Jag har skrivit om honom tidigare här på bloggen.
Haha, jag är nog lite småförälskad i den mannen.
Han är en oerhört skicklig yrkesman och dessutom fantastiskt fin mot sina patienter och deras "anhöriga", alltså mattar och hussar.
Fortfarande kan man titta på Noel och hans unika djursjukhus; programmen sänds i SVT2 flera dagar i veckan kl. 18:00.
En annan mycket bra serie, dock avslutad, men även den från England, var "Vår stora kärlek" ("Last tango in Halifax"). Tankeväckande, gripande och mysigt om kärlek på äldre dagar.
Och med underbart skickliga skådespelare.

Intressant var också den amerikanska serien "Jakten på Gud" ("The Story of God") med fina skådespelaren Morgan Freeman som for runt i världen för att söka svar på de stora frågorna om livet och om Gud och tro.
Serien, sex avsnitt, spelades in för National Geographic och började sändas den 11 juli i SVT2.
Men tyvärr nu alltså avslutad.
Bild jag tog från TV-skärmen.

Människoöden och livsfrågor är alltid spännande och intressanta.
I SVTs Kunskapskanalen gick under sommaren en fascinerande serie från England om fem personer som alla fått sin dödsdom p.g.a. sjukdomar.
Jag satt som klistrad vid TVn och följde deras tankar och känslor, hopp och förtvivlan.
Det var mycket skratt mitt i det sorgliga. Dessa fem dödssjuka människor visade en imponerande livsglädje, styrka och integritet vilket gjorde att de fyra programmen aldrig var svåra att se.
Vilka fantastiska människor det finns, överallt i världen.
Man kan bara beundra dem och deras sätt att acceptera vad livet ger — och tar.

Bland sommarens bästa TV-program platsar också den norska serien "Norge från luften".
Ett par avsnitt återstår att se och de tidigare sända kan nog fortfarande ses på SVT Play.
Vackrare bilder än de man kan se i dessa program är svåra att hitta.
Man flyger över det dramatiska norska landskapet och smart inlagda texter visar vad man ser.
Höjdarprogram! Bokstavligen! På alla sätt!
Se dem!!!

Nedanstående bild tog jag från min balkong tidigare i eftermiddag. 
Strålande sol, blå himmel, några moln, 18 grader varmt, svag vind.
Med andra ord en underbar sensommardag.
De flesta träd är fortfarande lummigt gröna men man kan ana att en årstidsväxling är på gång.
Hösten smyger sig på Norrbotten.
En och annan björk börjar skifta färg — små gula fläckar dyker upp här och där.
Jag älskar hösten. Har alltid gjort det. Min favoritårstid.
Igår tog jag ner Glad sommar-skylten från ytterdörren och satte istället upp en krans med Glad höst-hälsning. Den känns mer passande nu när skuggorna för varje dag blir allt längre och dagarna allt kortare. Om ganska precis tre veckor har vi höstdagjämning när dag och natt är lika långa.
Vart tar all tid vägen?
Det vore fint om även tiden gick att återvinna. Tillsammans med glas, metall, plast och kartong.
Kan någon komma på en lösning?

söndag 13 augusti 2017

FLIMMER-FREDAG

Länge sedan sist.
Datorn har inte lockat alls den senaste veckan (ja, inte något annat heller för den delen) eftersom jag inte mår så bra. Jag har haft sju (?) datorfria dagar. Och det har gått bra det också.
I fredagskväll fick jag förmaksflimmer. Igen.
(Nästan precis på dagen ett halvt år sedan förra gången, 13 februari.)
Jag kollade först blodtrycket på min egen mätare, 147/81, skapligt. Men pulsen var 138!
Och hoppade hit och dit.
Övre kurvan visar förmaksflimmer, oregelbundet och snabbt.
Nedre kurvan visar normal sinusrytm.
Den lila pilen markerar P-vågen som saknas vid förmaksflimmer.
Bilden lånad från Wikipedia.
Normal sinusrytm.
 
Förmaksflimmer.
Animationerna ovan också lånade från Wikipedia.
Jag ringde 1177 och efter ett kort samtal med sköterskan där så ville hon koppla mig vidare till 112.
 —  Hur har du det? Jag hör att du har lite tungt att andas, sa SOS Alarm-operatören. Vi sänder genast en ambulans som kommer och tar hand om dig.
Efter ca 15 minuter var ambulansen här. Och på nolltid hade jag en kanyl i armen.
(Förresten, jag får nog snart klippkort för ambulanstransporter.)
 På akuten blev det EKG och provtagning. Alltid samma procedur.
Snabbt kom läkaren och undersökte mig.
— Du ska få betablockerare, Seloken, så får vi se om du svarar på det även denna gång, sa han.
Men hjärtat brydde sig inte. Det fortsatte med sitt flimrande.
Väntan.
Ny Seloken-injektion.
Flimret flimrade vidare.
Och jag fick inte äta eller dricka något — OM de skulle bli tvungna att elkonvertera hjärtat.
Det skulle i så fall bli första gången i min flimmerhistoria.
Men ... vid två-tiden på natten märkte jag plötsligt att pulsslagen (som jag alltid hör i vänster öra) var snabba, men r-e-g-e-l-b-u-n-d-n-a.
HURRA!
Läkaren tittade in och jag pekade lyckligt på skärmen som visade mina värden.
— Men så bra! utbrast han glatt. Jag som just skulle tala om att du blir inlagd för att vi nog måste ta till det tunga artilleriet. Nu behövs ju inte det. Istället får du åka hem.
Han tillade: Men jag vill ha kvar dig här ett tag än.

Klockan 05:15 på lördagsmorgonen stannade sjuktaxin utanför mitt hem och chauffören följde mig uppför de tre trapporna. Visserligen blev det några flåsiga vilopauser här och där och hjärtat slog snabbt, men åtminstone i rätt takt.
Och jag var HEMMA!

Att ligga åtta timmar på en smal och hård brits på akuten är ingen höjdare.
Och att dessutom oroa sig för hur länge hjärtat ska tjafsa — och följderna av det — förhöjer verkligen inte upplevelsen.
Nu mår jag naturligtvis bättre men tyvärr inte bra.
Det börjar vara ett bra tag sedan jag mådde riktigt bra.
Nästa gång tror jag att jag kliver av vid soptippen. Den ligger ju, passande nog, efter vägen.

Nåväl, nu har jag gnällt färdigt. För denna gång.
Ha det gott! 

söndag 30 juli 2017

onsdag 26 juli 2017

DOKUSÅPAN TRANSPORTSTYRELSEN

Det har knappast undgått någon att det är rörigt i den svenska politiken just nu.
Varje nyhetssändning är späckad med turerna runt Transportstyrelsens allvarliga IT-klanteri.
Och politikernas tystnad, mörkande och handfallenhet.
Tänk om ...
... man fick höra detta.
Tydligen hade Alliansen ett finger med i att outsourca IT-verksamheten.
Skäms på er!
Sverige ska självt ta och ha hand om alla känsliga uppgifter och register. Punkt, slut!
För varje dag blir bevisen fler och fler om att inkompetens är den bästa meriten
man kan ha. Vill man riktigt komma upp sig här i livet så måste man bara skriva in den på sitt CV.
Och ju högre upp man kommit på karriärstegen desto större är chansen att få löneförhöjning om man klantar sig tillräckligt mycket. Får man sparken utgår dessutom en rejäl bonus.
Ofta får man också ett nytt och välbetalt jobb.

Det vore så uppfriskande att höra någon av de ansvariga för denna röra säga:
— Jag har gjort bort mig totalt. Och nu tänker jag ta konsekvenserna av detta.
 Men hittills har ingen enda ens visat någon som helst ånger eller ödmjukhet.
Alla bara skyller på någon annan.
Det är UPA (utan personligt ansvar) som gäller.

Den numera sparkade (men givetvis oskyldiga!) generaldirektören för Transportstyrelsen, Maria Ågren (hon borde leva upp till sitt namn!), är visst från Gällivare.
Just i detta sammanhang skäms jag över att vara norrbottning. 

Jag svär inte ofta och allra helst inte här på bloggen men nu kan jag inte låta bli:
Vad har vi för politiker/makthavare?
VA´ FAN SYSSLAR DE MED?

Man sätter kvällsmackan i vrångstrupen när man läser och hör om galenskaperna.



Göra en pudel: Göra offentlig avbön, (ödmjukt) be om ursäkt.
(Wikipedia)

Outsourcing: Engelskt lånord för att ett företag låter ett annat företag sköta ett eller flera processer i verksamheten. Enligt SAOL definieras outsourcing som "utläggning av verksamhet på entreprenad". (Wikipedia)

Nästa gång man ska förnya körkortet blir det nog utanför Svea rikes gränser.
Förresten, ska vi inte ta och outsourca regering och riksdag? När vi nu ändå håller på.
Men kungahuset ska vi ha kvar! Håll tassarna borta från Victoria med familj!

Go´kväll, Sverige!

fredag 21 juli 2017

TEMAT FÖR DAGEN: GNÄLL, GNÖL OCH SILLTÅRTA

En passande bild. Paraply och baddräkt. Utifall att ...

Den svenska sommaren 2017 visar sig inte från sin bästa sida. I början på veckan regnade det i bortåt tre dygn och det var minsann inget försiktigt strilande.
Nej, tidvis var det som om himlen öppnat alla kranar.
Någon vattenbrist kan det inte bli fråga om här i alla fall.
video
Så här såg det ut under måndagseftermiddagen.
Kolla hur det forsar ur carportens stuprör. Och även från sopbodans.
En liten tröst i väder-bedrövelsen kan ju vara god mat.
I söndags tillagade jag något jag aldrig lagat förr, silltårta.
Den blev mycket delikat.
Mums filibabba!
Jag glömde att ta ett foto på hela tårtan men det blev i alla fall en bild på en bit av den.
Min första silltårta men absolut inte den sista.
Det har varit många datorfria dagar den senaste tiden. Mest beror det på att mina problem med nacke och axlar förvärras när jag sitter vid datorn. Jag mår helt enkelt inte bra av det. Tyvärr är det likadant när jag läser, målar, syr, pysslar, o.s.v.
Jag försöker att inte göra så långa pass och även att ta många pauser men det hjälper inte. Musklerna blir stela och spända, jag får yrsel och känner mig faktiskt allmänt mosig.
Mina nackbesvär började redan på 1970-talet och de har ju inte blivit bättre med tiden och åldern.

När jag nu ändå är inne på gnäll- och gnöltemat (haha!) så kan jag även meddela världen att jag börjat få uschligt ont och besvärligt i vänster höft.
Om jag står längre än fem minuter så låser den sig och jag måste, försiktigt, överflytta kroppsvikten till höger ben och höft. Denna manöver tar ju en stund eftersom det är rätt många kilon som ska omplaceras. Fy bubblan, det är ett aber att vara o-smal, o-ung och dessutom o-frisk.
Svårt att både sitta och stå. Snart är det väl endast horisontalläge som gäller.

Nej, det är bara skrot med den här tanten.
Det finns snart ingen kroppsdel som fungerar som den ska.
Egentligen skulle jag passa bäst på soptippen. Men antagligen är man alldeles för miljöfarlig p.g.a. av de Zepofan-tabletter man äter. Alltså inte det minsta återvinningsbar. Och fortsätter det myckna regnandet så börjar man väl rosta också.
Ha nu en frisk och hälsosam helg med skönt sommarväder.

fredag 14 juli 2017

GRATTIS VICTORIA!

Vår fantastiska kronprinsessa.
Foto: Erika Gerdemark/www.kungahuset.se

fredag 7 juli 2017

EXTRAKNÄCK

Så här på tidig fredagskväll blir det ett kort blogginlägg inför helgen. Efter två datorfria dagar kan det vara dags att både uppdatera och uppdateras. Datorn har fått vila en hel del den senaste tiden. På något sätt har den inte känts som prio ett.
Jag tror att det, för de flesta, är lite datorstiltje så här under sommaren, i alla fall på bloggerifronten. Vi sysslar med så mycket annat denna tid på året.

Idag har jag t.ex. extraknäckt som elektriker. Här hemma, åt mig själv.
(Klickbara bilder.)
För en tid sedan gick lamphållaren till min fina golvlampa sönder och nu har jag äntligen kommit mig för att köpa en ny och i eftermiddags monterade jag den.
På plats — och den verkar fungera!
Den här golvlampan betyder extra mycket för mig eftersom det är min pappa som tillverkat den för en massa år sedan. Den kurviga lampskärmen har jag gjort.
 Så här såg originalskärmen ut. En rak och återhållsam modell.
Jag önskar att den hade funnits kvar, jag gillar den skarpt.

Det får bli allt för idag.
Hoppas ni får en solig och lagom varm helg med många trevliga aktiviteter.
Här kommer några tips!

Och så en liten söt bildserie som bonus.