BULLBAK OCH TELEFONGYMPA

Ruggiga höstdagar passar det bra att värma ugnen och baka något gott. Det här receptet på Borsholmsbullar är gammalt men smaken på de kalljästa bullarna är inte gammal.

När man väl smaskat i sig en kan det bli en till... Mmmmums!

BORSHOLMSBULLAR 

Deg:

50 g jäst

1½ dl kall mjölk

½ kg vetemjöl

200 g smör

½ dl socker

1 ägg

¼ tsk kardemumma

Fyllning:

100 g smör

½ dl skorpmjöl (ströbröd)

½ dl socker

1 äggula

Pensling:

1 äggvita

2 msk skorpmjöl

4 msk socker

Beredning:

Rör ut jästen i mjölken. Blanda mjölet med smöret och tillsätt de övriga ingredienserna till degen.

Arbeta degen jämn och slät och kavla ut till en avlång kaka. Rör samman ingredienserna till fyllningen och bred den jämnt över degkakan. Rulla samman degen som en rulltårta och skär den i ca 4 cm tjocka bitar.

Skåra bitarna i mitten med ett knivskaft och vänd dem upp och ner med skåran nedåt. Pensla dem med uppvispad äggvita och doppa dem därefter i skorpmjöl blandat med socker. Lägg dem på smord plåt, även denna gång med skåran nedåt och låt dem jäsa ½ tim. 

Grädda i 200 grader ca 15 min.

Ja, det var det, och så här efter bullfrosseriet är det antagligen behövligt med lite motion.
Man behöver inte ut i höstrusket för att göra av med en kalori eller två. Det går t.ex. utmärkt att gympa samtidigt som man talar i telefon. 

Den här smågulliga telefongympan fanns i en av de lilla trycksaker som förr skickades ut tillsammans med telefonräkningen från Televerket/Telia.
(Ni kanske har några diffusa minnesbilder från där tiden för lääänge sedan när räkningarna låg i fönsterkuvert och levererades av brevbäraren?)

Gympapasset är från 1989, men rörelserna är nog helt okej även nu, 24 år senare.

Har man ork kvar kan man avsluta med följande övning:

- "Upp, ner, upp ner! Och så gör ni likadant med det andra ögonlocket!"

Mys nu inomhus i den höststormiga måndagskvällen.

KLOCKREN URTID

ÄNTLIGEN!

Nu har vi normaltid (standardtid) igen! Ordningen är återställd!

För den här gången.

Härligt... även om det bara är för några ynka månader.

Sommartiden är ju tyvärr tillbaka i slutet av mars.

MORR!

De flesta ogillar detta med sommartid, d.v.s. att flytta fram klockan en timme på våren och tillbaka en timme på hösten. Men tydligen måste vi följa EU:s regler.

Det är ingen måtta på dumheterna de hittar på där borta i Bryssel.

Ur-trist klock-manipulerande! Hur kunde vi säga ja till något så ur-bota dumt?
I våras skrev jag också ett inlägg om detta.

Nu ska här njutas normaltid!

FUNDERINGAR OM PANNKAKA OCH POTATIS

Det finns två matrelaterade saker som gör mig förvirrat förvånad. Eller förvånat förvirrad.

Ja, det finns många fler förvirrande mat-saker att grubbla över, men för tillfället sliter jag med de två följande.

Den första är:

Varför blir alltid pannkakan jag lagar i stekpannan på spisen, under lock, mycket godare än den jag lagar i långpannan i ugn? (Det är förstås en vanlig, tjock pannkaka jag talar om, inte plättar.)

Jag gör exakt likadan smet till båda och ändå blir den på spisen mycket bättre.

Förbryllande.

Min andra fundering gäller potatis.

Mandelpotatis. Mums! 

Förr fick man alltid höra att det var väldigt viktigt att inte utsätta potatisen för ljus eftersom det skadade den. Den blev grön och giftig (av solanin). Knölarna skulle förvars svalt och mörkt.

(Förresten, så borde alla knölar förvaras...)

Men... gäller inte detta längre?

I varenda butik/stormarknad ligger numera potatisarna helt öppet i lådor. Har man särskild belysning just där? Eller är det bara solljus som är farligt? Eller struntar 2000-talets potatis i att bli grön? Eller är den bara lycklig över att vara rentvättad och snygg? Just detta faktum måste i alla fall kännas fräschare när den ska trängas med kompisar i en potatislåda.

Jag börjar oroa mig över att jag missat något väsentligt när det gäller modern potatishantering.

Frågorna hopar sig. Är det någon som kan svara? Om inte annat så kanske jag får kolla nutidens Allvetande, d.v.s. Google, om svaret finns där. Hur som helst, jag är tacksam för en förklaring.

Kanske är ämnet en het potatis?

Usch, nu är risken stor att det blir pannkaka av hela detta blogginlägg.

Må väl! Och ät inte gröna potatisar!

---------

Solanin är en glykolalkaloid som förekommer naturligt i alla potatisväxter som ett skydd mot angrepp av svampar och bakterier. Den är väldigt giftig för både människor och djur, även i små doser. En dos på 24-48 milligram kan vara dödligt för en vuxen människa, men som regel behövs en betydligt större dos: 400 mg.

Potatis som utsätts för angrepp i form av fysisk skada eller ljus kan utveckla förhöjda solaninnivåer. Är en potatis grön till färgen, så har den utsatts för ljus och är ej lämplig som föda eftersom solanininnehållet då är ökat. Det gröna är dock inte solanin, utan klorofyll.

(Ovanstående text är från Wikipedia.)

NEJ, JAG VILL HA EN MÖÖÖRK PUMPA!

I veckans annonsblad från ICA Kvantum kan man hitta denna nya vara.

Jag visste inte att det fanns ljus pumpa. Och jag är mycket nyfiken på om det även finns mörk pumpa och hur den i så fall ser ut. 

Så här tokigt blir det när man särskriver ord.

Naturligtvis skulle det stått LJUSPUMPA - eller PUMPALJUS.

Ett bindestreck hade också gjort det lättare att förstå vad som menas.

Särskrivningar kan orsaka många goda skratt - men också missuppfattningar.

Googlar man särskrivningar så får man 151 000 träffar.

Här är länkar till tre av dem. De kan er bjuda riktigt under hållande läsning.

http://www.huvudsidan.se/humor/roliga-sarskrivningar/

http://spraktidningen.se/artiklar/2013/03/darfor-ar-sarskrivningar-roliga

http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4rskrivning

Nu är det dags att av sluta detta blogg inlägg. 

Natti, natti!

SKAKIGT

Fullmånen visade upp sig på himlen igår kväll. Fin och rund hängde den över skogskanten.

Fram med kameran!

(Klickbara bilder.)

Lite senare skulle jag ta en ny bild av mångubben.

Hi, hi! Resultatet blev så här skakigt:

Utan behövligt kamerastativ,

strunta i månen som motiv!

För har man inte fulla kollen

konstig blir den ljusa bollen.

 God söndagseftermiddag!

SOMNA ALDRIG OSAMS

 

Igår, torsdag, var en mycket svart nyhetsdag i Norrbotten:

Två män i sextioårsåldern omkom i en svår arbetsplatsolycka på SSAB i Luleå. De höll på med underhållsarbete vid koksverket och skulle utifrån göra hål i en cistern som innehållit stenkolstjära, en restprodukt vid kokstillverkning. Cisternen var tömd på tjäran, men de restprodukter som fanns kvar vällde ut och dränkte männen.

---

En 29-årig kvinna som på morgonen var ute och gick med sin tremånaders baby i barnvagn blev påkörd av en sladdande bil. Babyn, med livshotande skador, fördes först till Umeå Universitetssjukhus och sedan vidare till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm. Även mamman fick allvarliga skador och vårdas på sjukhus.

---

Åklagarna lämnade in åtalet mot den 22-årige man som misstänks för styckmordet i maj på en kvinna i Boden. Det omfattande utredningsmaterialet innehåller oerhört ruggiga detaljer.

Igår morse vaknade jag och fick se att säsongens första snöfall dels kommit alldeles för tidigt (enligt mig), dels lämnat vägar, gator och trottoarer förrädiskt halkiga. Irriterad småmuttrade jag över vädret. Tills lokalradion började rapportera om den ena hemska nyheten efter den andra.

Plötsligt fick för tidig snö, vanlig hösthalka och andra vardagliga ting sina rätta proportioner.

Ibland behöver vi påminnas om att det mesta vi förargas över bara är bagateller. Vi retar oss på saker som egentligen inte betyder ett enda dugg. Inte förrän vi drabbas av händelser som verkligen skakar om hela vår tillvaro inser vi hur mycket tid och energi vi slösat på oväsentligheter.

Varje dag lämnar människor sina hem för att fara till jobbet eller bara ta en promenad. Tack och lov återvänder de flesta hem välbehållna. Men några kommer aldrig hem igen. Och några kommer hem men är skadade för livet.

Så lite vi vet. Och tur är det.

Jag önskar att alla människor lämnade sina nära och kära med vänliga ord.

När jag var i tonåren (kanske 15-16 år) så minns jag, att jag en dag sa till mina föräldrar att man aldrig borde skiljas på morgonen utan att krama om varandra. Man vet aldrig vad som kan hända under dagen. Det kan vara sista gången man ses.

När jag 19 år ung flyttade hemifrån för att bli sambo så sa min mamma:

Somna aldrig osams.

Det var ett bra råd.

Var rädda om varandra i höstmörkret.

MAMMAS VACKRA KUDDE

Den här vackra kudden broderade min mamma i sin ungdom.

Jag har alltid tyckt om den, både för det fina broderiet och för det söta motivet - hunden. Numera är kuddfodralet mitt och ligger försiktigt rullat i väntan på att användas till något annat än just en kudde.

Broderiet är skört och tål inte att fortsättningsvis användas som prydnad i soffan eller på sängen. Jag har funderingar på att rama in det vackra handarbetet och hänga upp det. Tror det skulle bli en fin tavla med rätt ram.

Snart kommer den broderade vovven att pryda någon vägg här hemma.
Den har legat i skåpmörker länge nog.
-----
Till och från - i några minuter åt gången - har snöflingor i miniformat visat sig i dag. Och den gångna natten visade termometern utanför köksfönstret 2,6 minusgrader. Det har faktiskt varit under nollstrecket hela dagen.
Usch, nu börjas det!
Så skönt att få mysa i hemmet.
Ha det skönt, ni också!

VECKANS PÅSE NÖTTER - MEDLEMSBEVIS

Veckans nötpåse går till länstidningarna i Norrbotten.

(Klicka för större text.)

Det här stiliga A4-dokumentet kom med posten i måndags.

I kuvertet hade det sällskap med en hälsning från NK:s chefredaktör/ansvarig utgivare som informerade om alla fördelar jag har som prenumerant och att jag bidrar till att tidningen kan förmedla god journalistik varje dag.

Samtidigt meddelade man att prenumerationsavgiften per månad skulle höjas från 208 till 218 SEK från och med 2013-11-01.

Jag förmodar att alla prenumeranter på Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten och antagligen också Piteå-Tidningens får detta brev eftersom alla tre tidningarna ingår i Norrbottens Media AB. Väninnan med make hade i alla fall mottagit både det tjusiga medlemsbeviset och meddelandet om höjd månadsavgift.

Vad menar tidningarna med att sända ut det här medlemsbeviset?

Vad ska jag göra med det?

Rama in det och hänga upp det på väggen? Spika upp det på ytterdörren för att visa att här bor en som minsann bidrar till ett bättre samhälle? Förvara det i plånboken och vifta med det i något "lämpligt" sammanhang? Eller VAD?

Jag är kanske korkad men jag fattar inte vad som är vitsen med att skicka ut detta papper.

Väninnan och jag var rörande överens om vad vi tyckte om medlemsbeviset:

Urbota dumt. Kvalificerat trams.

Och att bifoga ett helt onödigt och tramsigt Medlemsbevis medför helt klart en extrakostnad, både för papper och tryck.

Dessutom, att skicka ut brev till alla prenumeranter kostar pengar. Varför inte sända ett mejl? Tidningarna har ju e-postadressen om man är "användare". Vanliga brev behöver bara sändas till prenumeranter utan dator.

Om man tänkt till så kanske man inte hade behövt höja prenumerationsavgiften. Eller också hade man kunnat använda pengarna till något vettigare och mer behövligt, t.ex. ge sina journalister en kurs i svenska språket, något som några av dem verkar behöva.
(En journalist som inte behärskar språket är som en snickare som inte kan hantera en hammare.)

Allt oftare får jag för mig att tramset breder ut sig inom delar av samhället.

Två exempel:

Luleå Lokaltrafik slänger sig med engelska i sina annonser. Norrbottens länstidningar skickar ut larviga medlemsbevis till sina prenumeranter. Tror ansvariga att vi uppskattar fjompigheterna? Jag tycker faktiskt att det är oförskämt mot oss konsumenter. Dylika påhitt vittnar om okunskap när det gäller vad läsarna vill ha.
 Det kan inte finnas en enda prenumerant som känner för att sponsra barnsliga `medlemsbevis´.
Jag ska betala 2616 SEK per år och för den summan kräver jag att få god journalistik och nyheter baserade på fakta och saklighet. Får jag det så betalar jag utan att klaga.

Är tramset en trend i hela landet eller är det bara här uppe i norr?

God eftermiddag.

VÅGOR I OKTOBER

Höstpromenad.

Finns det något mer ödsligt än en badplats i oktober?

Se och lyssna: Vågskvalp och vindsus från i eftermiddags.

Vågrörelse på grunt vatten.
Bild: Wikipedia

Visst är det rofyllt?

När jag ser denna animation känner jag ett så behagligt lugn.
Vågor - evighet.

Härliga höst.

 Må gott i ylletröja och vantar!

MÅ-BRA-AKTIVITETER I HÖSTTID

Hösten är en lämplig årstid att kura ihop i sköna fåtöljen och titta på bra TV-program.

Trevliga Strömsö från svenska YLE i Vasa, har jag tipsat om förut. Det är en serie jag aldrig missar - trevliga programledare och gäster, pyssel och idéer, god mat. Mysfaktorn är hög. Ordinarie sändningstid för den senaste omgången har varit måndagar klockan 16:50 (SVT1), ett klockslag som kan vara omöjligt för många, men repriserna har varit på "bättre" tider.

 Strömsö utanför Vasa i Finland.

Ett vackert hus med härlig snickarglädje.

Idag på eftermiddagen går den här säsongens sista avsnitt i repris, SVT1, klockan 15:40. Där firade man programseriens tioårsjubileum med att bygga ett staket och grind, baka en maffig tårta (rena sockerbomben!) och göra en vacker, två-delad höstkrans (på bilden nedan).

Alla bilder är från YLE/Strömsö. Klicka på länken och kolla in hemsidan.
Strömsö brukar komma tillbaka i rutan före jul.

Visst ser det mysigt ut?

Bild från reprisprogrammet i eftermiddag.

En dekorativ och lite annorlunda prydnad för höstträdgården - en utekudde.

(Från ett kommande avsnitt, tror jag, men här finns beskrivning.)

Höstpumpor på Strömsös veranda.

Kocken Paul Svenssons Jubileumstårta.

Här är receptet.

I kväll, klockan 19:10, börjar en ny serie, Franska trädgårdar från engelska BBC, på Kunskapskanalen. Och återigen är det trädgårdsmästaren Monty Don som guidar oss genom de vackraste trädgårdarna och ger oss historien bakom dem.

Kolla tidningarna för repriser. Programmen kan även ses på SVT Play.

Förra veckan gick fjärde och sista delen av Monty Dons fantastiska Italienska trädgårdar, där det vimlade av hisnande sköna vyer. Jag skrev om den serien här. Den franska varianten är säkert lika sevärd.

När man inte ser på TV så kan man lyssna på bra höstmusik, t.ex.

http://www.youtube.com/watch?v=Gnp58oepHUQ

Uppdatering:

En annan fin version hittade jag nyss:

http://www.youtube.com/watch?v=qNKhpG3apQU

-----

Mer höst:

http://www.youtube.com/watch?v=R6_EcaDOG18

Först originalet:

http://www.youtube.com/watch?v=ThTLRFGQ2DU 

Och så en annan fantastisk inspelning av samma låt:

http://www.youtube.com/watch?v=M6n-_LuIzac

-----

Ytterligare en sång med den underbara sångerskan:

http://www.youtube.com/watch?v=4BDE3Hl0cFk

-----

Ingen höstmusik precis, men ett av de bästa ESC-bidragen genom tiderna:

http://www.youtube.com/watch?v=fOsmEO_osXQ

 Eller så kan man bara ta en promenad i höstsolen (alternativt ruskregnet), andas in hög, klar luft och njuta av sprakande färger. Sedan smakar det gott med rykande hett te/kaffe och en smarrig macka/bulle i varma köket. Inte dumt alls.

Trivsam helg!

SPRÅK-TRÅK

Nu har Luleå Lokaltrafik tramsat till det igen.

För någon vecka sedan kunde man se nedanstående annons i tidningarna. Tyvärr är det inte första gången LLT slänger sig med engelska i sina meddelanden till resenärerna. Här kan ni läsa om det tidigare klavertrampet.

Klicka bilderna för större text.

Den ansvarige för dessa dumheter borde få sparken.

Det här är inte det minsta roligt, bara fjantigt.

---

I min morgontidning (och ibland även på text-TV och i andra medier) verkar man ha väldiga bekymmer med hans, hennes, deras, sin, sitt, sina. Jag har massor av exempel från min tidning -- dessa är några av de senare.

Heltokigt! Naturligtvis ska det vara "sina kor".
---

 Här ska det vara "sin kommande skiva".
---

Byt ut "deras" mot "sin" så blir det rätt.

Man kunde även ha skrivit "faderns cykel" istället för "hans cykel".
---

Ska givetvis vara "sin bakgrund".

-----

Och så ett annat språkproblem.

Ovanstående hittade jag någonstans på nätet.

(Förutom svordomen så är det bra.)

-----

Sedan har vi trenden att använda ordet "själv" när man menar "ensam".

Några förskräckliga exempel:

-- Jag bor själv.
(Ja, vem skulle annars bo åt dig?)

-- Jag lever själv.
(Ojdå, det måste vara jobbigt. Säg till om du behöver respirator!)

-- Jag sitter ofta själv.
(Bra att du klarar dig utan stöd.)

-- Jag sover själv.
(Alltså inga sömntabletter?)

-- Jag brukar gå själv på bio.
(Det var duktigt, alltså ingen hjälp av gåstol eller rullator?)

-- Jag gillar inte att vara själv.
(Trist att det är så svårt att vara någon annan.)

Och det värsta jag hört:

-- Jag avskyr att äta själv.
(Vad??? Är du van att bli matad?)

-----

Under etiketten Språkligt  finns det fler av mina funderingar angående nymodigheter i svenskan, t.ex. särskrivningar, leverera/prestera och svengelskans utbredning.

Trevlig första oktober!