fredag 31 augusti 2012

GRAVSKÄNDARE – MÅNADENS PÅSE NÖTTER

Egentligen är det här för allvarligt för att gå under rubriken "veckans påse nötter". Men de totalt respektlösa och hjärnbefriade dårar som, natten mellan onsdag och torsdag, vält ett 40-tal gravstenar på kyrkogården i Öjebyn utanför Piteå, tilldelas ändå denna skamliga utmärkelse. Och det blir inte bara veckans, utan MÅNADENS, ja, kanske t.o.m. ÅRETS PÅSE NÖTTER. Dessa odågor borde skämmas så öronen hänger och likaså deras föräldrar som inte lärt sina avkommor att veta hut.
Jag vet att man inte ska önska elände över någon, men nog är det frestande att göra det med de ligister som ställt till med detta. Kunde inte Vår Herre ha sett till att blixten slog ner så där lite lagom mycket i deras just då så energi- och testosteronfyllda kroppar (det var säkert maskuliner) och förlamat dem en lagom lång stund – tills polisen kom. Eller markerat det vedervärdiga i brottet genom att låta en sten falla över vandalernas egna fötter så att de låg kvar – tills polisen kom. 

Jag blir så arg, ledsen och upprörd när jag hör och läser om detta. Jag behöver bara gå till mig själv – jag skulle bli alldeles förkrossad om jag kom till mina föräldrars eller min brors grav och fann gravarna skändade på det här sättet. Det skulle vara fruktansvärt. Den stilla plats där våra kära ska få vila i ro och vi anhöriga ska kunna dröja en stund och minnas. En plats som ska vårdas och respekteras. Att skända en gravplats är bland det fulaste någon kan göra. Och så fullständigt meningslöst.

Man kan bara hoppas att man får tag i galningarna. Om man lyckas med det så skulle de först få resa upp alla omkullvräkta stenar, ställa dem på plats, städa runt omkring och sedan givetvis betala för varenda sten som blivit skadad. Efter det skulle både vandalerna och deras föräldrar bli tvingade att gå kurs och lära sig vad som är rätt och fel, och om respekt och ansvar.

Skäms gravskändare! Må ni få ert straff!
Jag kokar av vrede.

måndag 27 augusti 2012

DET VATTNAS I MUNNEN


Maten blir allt dyrare och så här efter semesterns utsvävningar kanske plånboken är lite extra tunn. Dessutom blir åtminstone jag ibland väldigt less på att både planera och laga till vad som ska sättas fram på bordet. 
Detta gamla urklipp med recept hittade jag av en slump i mina gömmor. Det kunde inte ha hittats lägligare. (Vem som skrivit de fantastiska recepten är tyvärr okänt.)

Så... när pengar, tid och fantasi tryter då är det bara att ta till nedanstående billiga och snabblagade rätter.
Fram med vattenkannan!

Vi börjar med den enklaste rätten:

VATTENSOPPA
Häll upp 1 liter vatten i en tillbringare. Rör om och servera i djupa tallrikar.

VATTENSOPPA PÅ MORS VIS
Mät upp 1 liter vatten. Slå försiktigt över i en kastrull. Värm vattnet till hett men låt det ej koka. Servera den ångande heta soppan.

VATTENSOPPA PROVENCALE
1 liter vatten värmes försiktigt. Dofta därpå i en nypa vitlökspulver.

VATTENSOPPA MAÎTRE D´HÔTEL
Förfar med 1 liter vatten som i receptet ovan. Garnera med en liten persiljekvist.

SNICKARSOPPA 
(Kräver viss planering.)
Marinera en spik i vatten. Låt den ligga över natten så den blir fint rostad. Lägg sedan spiken i 1 liter vatten och låt sjuda i 18 timmar.

SMALSOPPA
Värm bara en halv liter vatten.

VATTENBULLAR
(Detta är ett recept för dig som är lite mer avancerad i köket.)
Hetta upp 1 liter vatten. Tag försiktigt upp vattnet i handen och forma det till små bullar.
-----
Kanske blir det någon av dessa rätter till dagens middag?
Medge att det vattnas i munnen!
Lycka till!

söndag 26 augusti 2012

DE SKYMMER UTSIKTEN

Det här gillar jag! Både den dramatiska tavlan och det fiffiga citatet!

Marcus Larsson, "Norskt fjällandskap med vattenfall", oljemålning från 1856.
"Alle priser utsikter fra fjellene,
ingen snakker om alle de utsikter de ligger i veien for."
(Nils Kjær, 1870-1924, norsk diktare och litteraturkritiker)

fredag 24 augusti 2012

GISSA VEM SOM KOMMER PÅ MIDDAG

Lördagen den 19 oktober 1968, mellan 18:30 och 20:25 satt jag i en fåtölj på biografen Spegeln, längst ner i Luleå Shoppingcenter, tillsammans med min fästman. Biljettpriset vi betalat var kronor 5:75, alltså 11:50 för två. Filmen vi såg, Gissa vem som kommer på middag, kom att bli min favoritfilm, alla kategorier. Tre av de skådespelare jag beundrade mest hade de bärande rollerna, Katharine Hepburn, Spencer Tracy och Sidney Poitier. Den fjärde viktiga rollen spelades av Katharine Houghton, som faktiskt var Hepburns systerdotter.

I den bok där jag genom åren fört noggranna anteckningar om filmer och andra evenemang jag varit på, så har jag bara skrivit fyra ord:
"Filmen var jättebra! Toppen!"
Den recensionen skriver jag under på än idag. När filmen sändes på TV första gången bandade jag den förstås. Och när den sedan släpptes på DVD var den ett givet köp.

(Klickbara bilder.)

Det var ingen slump att filmen tilldelades två Oscars, varav den ena gick till Katharine Hepburn för bästa kvinnliga huvudroll.
Här kan man tala om skådespeleri av högsta klass. Hepburn och Tracy är lysande i sina roller som det äkta paret vars dotter, Houghton, plötsligt kommer hem och presenterar sin fästman, spelad av Poitier. Detta blir början till en förvirrad och turbulent dag i flera människors liv. Filmen, regisserad av den kände Stanley Kramer, bjuder på allvar, humor, värme och en nyttig och spännande inblick i våra egna tankar och fördomar. När den spelades in 1967 tog den ju upp ett mycket kontroversiellt ämne.

Har ni möjlighet att få tag i denna "pärla" så kan jag verkligen rekommendera den. Själv ser jag om den med jämna mellanrum och njuter lika mycket varje gång. Den var barntillåten vid premiären.
"Gissa vem som..." blev Spencer Tracys sista film, han dog bara några veckor efter inspelningen.

Ha en skön fredagskväll! 

tisdag 21 augusti 2012

SNYGGT BYGGT

I Norrbotten är det glest mellan stiliga och påkostade gamla byggnader. Här finns inga slott, inga stora gods och herrgårdar. Medan det förmögna folket byggde stort och dyrt söderöver kämpade människorna här uppe i norr med att få sina ynka kronor att räcka till livets nödtorft. Jo, det finns naturligtvis större hus lite här och där, varav några faktiskt kallas "herrgårdar", men de är ändå ganska oansenliga i jämförelse med herrgårdarna söderut.

Jag är intresserad av arkitektur och gillar gamla vackra byggnader. Hus kan vara vackra på olika sätt. Även en gammal, sliten lagerbyggnad kan vara en skönhet. Förr utsmyckade man också enkla byggnader. Jag kan bli nästan lyrisk när jag t.ex. ser fint murade detaljer kring fönster och dörrar på en ladugård.
 Här kommer några bilder på hus som jag tycker om. Jag börjar med det jag anser nog är det ståtligaste i Luleå, Riksbankshuset. 

Det vita Riksbankshuset (som först hade en skär ton) invigdes 1902. Det ligger efter Storgatan, bara ett stenkast från Domkyrkan. (Toppen på kyrktornet syns till höger, bakom bankhusets gavel.)

Taket ovanför porten. Stiligt.

Porten. Antagligen den pampigaste i hela stan.

Det s.k. Tornhuset som ligger mellan Riksbankshuset (skymtar nere i backen) och Domkyrkan.

Tornhusets södra fasad vetter mot Domkyrkans norra långsida. Till höger efter Köpmangatan...

... ligger gamla Posthuset. För de mer bemedlade finns här fortfarande stora, ståtliga paradvåningar ovanför bottenvåningens affärslokaler.

Gamla Luleå Bryggeri, Nyckelbryggeriet. Uppfördes 1899-1902. En vacker byggnad alldeles vid Luleå älv och numera med Bergnäsbron som närmaste granne. Här är nu kontorslokaler och en restaurang. Till vänster har man gjort en förfärligt ful och missprydande tillbyggnad (som jag valde att inte ta med på bilden).
När jag var barn fick jag inför varje jul följa med pappa och köpa läskedrycker direkt från bryggeriet. En back med åtråvärd Sockerdricka, Pommac och Julmust, m.m. följde med hem och ställdes i det lilla källarutrymmet under köksgolvet. Vilken lycka!

Så här såg bryggeriet ut när det var nybyggt. Så fint.

Järnhandlaren och fastighetsägaren Carl Brandfors gamla lagerlokal. Man har nyligen rivit huset som stod till höger, men sparade tack och lov denna fina byggnad. Hoppas den får stå kvar länge till.

Härliga kontraster – ett gammalt, slitet hus och en modern, röd sportbil. I bakgrunden till höger skymtar Domkyrkan.

Luleå Stadshotell invigdes 1903.
Den 7 september 1959 utbröt en stor brand i hotellet (några pojkars oförsiktiga lek), och tredje och fjärde våningen och taket till den fantastiska festivitetssalen förstördes.

Så här såg hotellet ut innan branden. Då var det nog stadens finaste byggnad.

Efter Storgatan och mitt i centrum hittar man f.d. Ebeneser-kyrkan.  Så här ser den ut nu...

... och för länge sedan såg den ut så här.
Husen runt om är rivna och på platsen till vänster byggs nu ett stort affärs- och hotellkomplex.

Det var några av mina favoritbyggnader. Här (har lånat vykorten härifrån) finns fler hus, vyer och fakta från det gamla Luleå.

Trevlig tisdag!

torsdag 16 augusti 2012

FRÅN HAMN TILL HAMN

Det råder ljuvligt sommarväder vid Norrbottenskusten. Strålande sol från en klarblå himmel, 22-25 sköna grader och svaga vindar. Varma dagar följs av ljumma kvällar, idealiska för promenader. Igår kväll passade bästa väninnan och jag på att stadsvandra medan hennes make var på ishockey i Coop Arena. (Luleå mötte ärkefienden Skellefteå i en träningsmatch och åkte på däng av västerbottningarna med 2-5. Inte alls kul. Hoppas det går bättre när allvaret börjar.)

Kuststaden Luleå, vars stadscentrum ligger på en halvö, har både en Norra Hamn och en Södra Hamn. Det bästa med staden är nog närheten till vatten. Var man än befinner sig så är det aldrig långt till böljan den blå. Vi bestämde att vår promenad skulle gå från Norra till Södra och tillbaka.

Onsdagskvällens två timmar (med fotopauser) långa vandring i kvällssolen utgick således från Norra Hamnen där väninnan med make bor. Efter bara några minuter närmade vi oss Gültzauuddens lilla anddamm.
(Alla bilder är klickbara. Och vill ni veta mera så klickar ni på länkarna.)

En gullig mini-fyr! Mitt bland änderna.
Stillsamma fåglar – i alla fall just där och då.
I bakgrunden syns den norra infarten till Luleå. 

 Bergnäsbron, Luleås södra infart, invigdes 1954. Den var då Sveriges längsta bro över öppet vatten. 

Mellan första och andra spannet, från stadssidan sett, har Bergnäsbron en klaff som som öppnas då och då för höga båtar som ska till Norra Hamnen. 

 Vid Södra Hamnen låg för länge sedan Sveriges största skeppsvarv.

 Från Södra Hamnen kan man se statsisbrytarna vid Victoriahamnen. I bakgrunden syns SSAB:s silhuett. Till höger i bild seglar man ut från Luleå mot Bottenviken.

Luleås Södra Hamn med den gamla hamnkranen. Den var på vippen att rivas, men då blev det fart på Luleåborna: "Ni vågar inte röra vår fina kran!" Nu är kranen upprustad och nymålad och pryder den södra hamnplanen. Bakom och till vänster om kranen syns bostadsrättsföreningen Södra Hamnen, de s.k. Tutti Frutti-husen, så döpta av folkhumorn med anledning av husfasadernas partier i svala pastellfärger. 

Under vår promenad mötte vi två lurviga sötnosar som också njöt av den härliga sommarkvällen. Och de var gärna med på bild.

Tillbaka i Norra Hamn.
Längst där borta, under solen och "åt höger", sträcker sig E4 mot Haparanda och finska gränsen. Åker man "åt vänster" bär det av söderut.

Onsdagens sista solstrålar.
(Den "obehagligt" vackra utsikten från väninnans balkong. Usch, jag är fruktansvärt avundsjuk, ska ni veta!)

Det var allt för denna gång. Nästa gång blir det bilder på några fina gamla byggnader i Luleå.

Må väl! Och njut av sensommardagarna!

måndag 13 augusti 2012

SVINDYRT OCH URTRÅKIGT... GÄSP!

Igår avslutades OS 2012. Sjutton dagar av intensiv TV-, radio- och pressbevakning är över. Jag kan ärligt säga att under denna tid har TV-fåtöljen knappt använts. Det var likadant förra gången det var OS. Och förrförra. Jag är mycket måttligt intresserad av sport. Morgontidningens sportbilaga hamnar till 98% genast i pappersinsamlingen. Däremot kan sportradion få vara på medan jag gör andra saker.
Alltså... det är inte jag som ser till att sportjournalisterna får behålla jobben.

Det enda jag tittar på är OS-invigningar och -avslutningar. Det är alltid oerhört pampiga och påkostade tillställningar. Och där har jag en åsikt som säkert inte delas av många. Jag tycker att det skulle räcka med någon timmes fest vid avslutningen. Den behöver inte mala på i tre-fyra timmar.

Igår bjöd London på en lååångdragen och tråkig glitter-soppa... såpa. Mer eller mindre avdankade artister med skrapiga röster som kämpade med dålig akustik och sorl från tusentals åhörare. En massa dansande, springande, flygande, hoppande, skuttande, bil- och båtåkande människor som fått hedersuppdraget att underhålla i dyra, lysande fantasikostymer och mer eller mindre konstiga sammanhang. Bilar som "piffats upp" med bjäfs och glittrande lampor.

Vilka totalt bortkastade miljoner och miljarder! Många länder befinner sig i djup ekonomisk kris, både inom och utanför Europa, men här strösslas det med slantarna. Inga spridda skurar, nej riktiga brittiska ösregn. Till vilken nytta?

Begrunda detta lilla förslag - det kan användas även till invigningen, men då i viss omvänd ordning och med strikt "bokstavlig" inmarsch, ja, sånär som på Grekland då:

Tom Jones och/eller Elton John och kvinnliga artisten Adele sjunger några vackra låtar, solo och tillsammans, alla länders deltagare vandrar in, lite huller om buller, Sebastian Coe talar och tackar, Jacques Rogge talar och tackar (båda kortfattat), nästa OS-stad (2016 går sommarspelen i Rio de Janeiro) får en stunds presentation, OS-flaggan halas, OS-elden släcks, Tom/Elton och Adele sjunger en sista trudelutt.
SLUT!

Ekonomiskt, stiligt, lagom långt. Pengar över till andra och viktigare saker. Och - inte minst - fler länder skulle kunna komma ifråga som OS-arrangörer när det inte bara handlade om att överträffa föregående OS-stad om bl.a. öppnings- och avslutningsceremonierna. Är det inte spelen som sportevenemang som är det viktiga i sammanhanget? Arenor, säkerhet, logistik, boende, o.s.v. kostar enorma summor pengar, men allt det är ju nödvändigheter.
Varför allt detta spektakel före och efter? Jo, jag förstår att det säljs mängder av biljetter till invigning och avslutning, men de skulle säkert köpas ändå.

Tänk, det enda verkligt fina och starka minnet jag har av ett OS är det från Moskva 1980 när björnmaskoten Misja fällde en tår vid slutceremonin. Det var fint!

Nu har jag gnällt färdigt. För idag. Tack för att ni läste ända hit!

lördag 11 augusti 2012

VECKANS KARAMELL: LOPPIS!

... är Hertsödagens loppis!
En välbesökt loppmarknad med chans att hitta bra saker till bra pris. Varje år en lördag i första halvan av augusti ordnas Hertsödagen på bostadsområdet Hertsöns idrottsplats, 5 km utanför Luleå. I år var det åttonde gången och som vanligt var vädergudarna på strålande humör. Morgonens moln lättade, solen tittade fram och ordnade så besökarna kunde ta av sig sommarjackorna.

Det bjuds på allehanda sysselsättningar och sevärdheter, inte bara loppis. Polis och räddningstjänst är alltid där och visar upp sina fordon, utrustningar och sig själva, det är musik och fotbollsmatcher, och trollkarlens konster på scenen fascinerar de flesta barn – och några vuxna. Köerna till glass-, läsk- och varm korvsförsäljarna ringlar långa och folk träffas och pratar bort en stund. En liten folkfest.

Och varje år utses en populär person till Årets Hertsöbo. Den utmärkelsen överräcks av Luleås trevliga kommunalråd, Karl Petersen, som så gott som varje dag tar en promenad på stan för att byta ett ord eller två med sina kommuninvånare. Det var för övrigt just Karl Petersen som såg till att Luleåborna äntligen fick sitt populära Kulturens Hus, efter att andra politiker funderat hit och dit i sisådär 50 år.

 Tog några bilder med mobilen men oftast var det så mycket folk att det var svårt att få en bra vinkel. 

 Ett bord som jag fotade "bakifrån", från säljarens plats. Vid bordets vänstra kortsida står det några burkar på en hylla, bl.a. skymtar min blåa Pricks Pepparkaksburk. Den, och mina tre andra inköp, kan ses på min andra blogg, Pyssel och Pinaler. Från samma säljare köpte väninnan en fin ögonkakao-burk.
Det var veckans karamell – en trevlig loppisdag.

Ha en fin augustisöndag!

onsdag 8 augusti 2012

FRUKTIGT FROSSERI

Det har varit lite glest mellan mina blogginlägg under sommaren. Men nu när livet går in i sina vanliga spår och mörkret sakta smyger sig på så känns det genast lättare att sätta sig vid datorn igen.

Dessutom var jag utan min Mac-dator i drygt tre veckor efter att jag klantat mig och satt in minneskortet i DVD-spelaren istället för kortläsaren. Jag skrev om det här. Ska man klanta till det så bör man inte göra det i semestertider när serviceteknikerna ligger i hängmattan och njuter av sommarsolen.

Min gamla laptop fick bli en nödlösning under tiden Macen var hos "doktorn". Men man ska inte ha bråttom när man använder gamlingen - den är trött och långsam. Och det lockar inte precis till datorpyssel. Men nu har jag köpt en ny laptop - som reserv - ifall jag strular till det igen.
Och nu över till frosseriet!
Nektariner!
En av sommarens absoluta höjdpunkter! Jag älskar nektariner och frossar vilt. De fyller hemmets fruktskålar och i kylskåpets svala del väntar ersättarna på att också bli uppätna. Allt eftersom tas frukterna fram för att vara lagom saftiga och goda.
Mera nektariner! Man kan aldrig få för många!

Passa på och njut av allt det goda som nu erbjuds!