måndag 30 april 2012

VARM VALBORGSMÄSS

Trevlig valborgsmässoafton!
Hoppas att vädret blir sådant att det uppmuntrar korvgrillning och "Vintern rasat ut..."
(Helst utan vinterkläder.)

Den här bilden (en dia som jag skannat in till datorn) tog min pappa någon gång i slutet på 1950-talet.

Nu gläder vi oss åt vårens ankomst!
För nu måste den väl ändå vara på gång. På allvar.

fredag 27 april 2012

GAMLA TIDNINGSURKLIPP OCH BLÄCKIS

Onsdagens inlägg rörde sig ju i tidningsvärlden så då fortsätter jag på det temat även idag.
I en av min mammas gamla handväskor hittade jag bl.a. några tidningsurklipp som hon sparat.
Det är några år som passerat sedan de publicerades...
Som vanligt är bilderna klickbara. (Gånger två!)

Inte igår precis.

Vilket år?

Socker, grädde, mandel. Med mera. Rena kaloribomben.
Och säkert god.

De färgglada servettringarna, sällskapet för soffhörnan och farmor/mormor-presenten minns jag att jag gjorde. Och soffhörnssällskapet lever fortfarande.
Det ser ut så här:
Låt mig få presentera... Bläckis!
-----
Ha en riktigt skön fredagskväll!

onsdag 25 april 2012

ÖNSKVÄRT I HERRTIDNINGEN!

När får vi se en herrtidning med de här rubrikerna?
Klicka bilderna för att förstora. Ännu större? Klicka dem igen.
(Jag har ändrat till som det var förr. En nackdel kan förstås vara att man får klicka fram var bild för sig.)


Sedan kan vi kvinnor glädjas åt resultatet!

God onsdagskväll!

tisdag 24 april 2012

EN HOPPLÖS UPPGIFT

För tillfället måste världens mest hopplösa och otacksamma jobb utföras av Geir Lippestad, den norske mördarmaskinens försvarsadvokat.


Hur lägger man upp ett försvar för ett totalt kallblodigt monster?

Man måste beundra Lippestad och alla i hans stab som överhuvudtaget kan sitta bredvid den åtalade.
Det skulle inte många av oss klara av.
Man ryser vid blotta tanken.

Tur för rättssamhället att det finns starka människor som åtar sig dessa uppdrag. För alla har ju rätt till ett försvar...

lördag 21 april 2012

HALLÅ VÅREN, VAR ÄR DU?

Nu börjar man verkligen längta efter snöfri mark.
Jag gillar när man kan känna doften av fuktig jord och se vintervissna, bruna grässtrån försiktigt sträcka på sig för att snabbt ändra färg till en skir, grön nyans. Vid de "varma" söderväggarna här i norr blommar sedan en tid en och annan yrvaken krokus och fåglarnas kvitter ljuder vårglatt förväntansfullt.

Fredagskvällens fantastiska solnedgång.
Jag kommer plötsligt ihåg den gamla LP:n jag har med Gösta Linderholm, där han sjunger sin svenska text till Gordon Lightfoots "A tree too weak to stand" - "Det brinner i en soluppgång".
Såväl soluppgångar som solnedgångar kan ju brinna.
(Har kollat på YouTube men hittar tyvärr inte Linderholms version.)

Så fort jag hade tagit bilden av den glödande himlen sänkte jag kameran och där, i skuggan, ligger snön fortfarande - smutsig och djup. De senaste dagarna har snötäcket fyllts på, decimeter efter decimeter, men även om aprilsnö har kort livslängd så är det inte den jag vill se nu. Den här tiden på året föredrar jag regn.

Hallå våren, var är du? Vi längtar efter dig!

Ha en mysig helg!

tisdag 17 april 2012

ALLTID NÅGOT

När livet känns svårt så gäller det att se och tänka positivt...

Det finns alltid något att vara tacksam över.


söndag 15 april 2012

APRILVÄDER

Timmen är sen, men jag kände för att visa några bilder som jag tagit de senaste dagarna. 

Det är ingen tvekan om vilken månad det är just nu.
Ombytliga april!

Torsdag kväll.
Dimman ligger så tät att alla konturer är upplösta.  

De lysande röda lamporna sitter på bussen som stannat bara några meter bort för att släppa av passagerare. Undrar om de (och bussen) hittade hem i dimman...

Eftermiddag, fredagen den 13 april.
Strålande sol och blå himmel över Luleå Domkyrka.

Också fredag eftermiddag.
Solen lyser på påskdekorationerna som dröjt sig kvar i Stadsparkens smutsiga snö.
(De två "sol-bilderna" har jag tagit med mobilen.)

Lördag kväll.
Snön vräker ner och det är full vinter igen. Någon vandrare har lämnat fotspår efter sig där det nyss var torr asfalt. Snödrivan i bildens nedre del ligger i norrläge så den tinar inte i första taget.  

Också bilarna har lämnat spår i den nyfallna snön.
Lägg märke till de gamla, envisa snödrivorna på gatans båda sidor.

En tröst just nu - aprilsnö är kortvarig! Och nu har vi redan avverkat halva månaden.

God söndag!

onsdag 11 april 2012

KVINNLIGA OCH MANLIGA SAMTAL

Bästa väninnan och jag brukar allt oftare beklaga oss över våra kroppar och sättet de åldras på. Det är samtal med humor och värme, men också lite vemod över alltmer hängande bröst, slappa överarmar ("gäddhäng"), grått, tunt och ostyrigt hår, leverfläckar, m.m. Listan kan göras hur lång som helst.

För flera år sedan föreslog jag att vi borde börja gå på händerna. Då skulle kroppens alla "häng" inte märkas utan falla tillbaka till de platser där de en gång hörde hemma. Gravitationen blir mer och mer märkbar ju äldre man blir. Allt vill "söderut". Tyvärr är ju mitt förslag inte praktiskt genomförbart, men medge att själva tanken var genial. 

Nåväl, väninnan och jag har konstaterat att det tydligen bara är vi kvinnor/tjejer som ojar oss över våra kroppar. Inte så konstigt kanske med tanke på att vi i alla tider fått höra att det är vi som ska behaga mannen. Han behöver inte behaga, han duger alltid. Vi kan inte påminna oss att vi någonsin har hört en man säga något om sin egen lekamens förfall – kulmagen, dubbelhakan, hår i öron och näsa, den blanka flinten. 

Här följer utdrag från några typiskt kvinnliga samtal:

– Usch, dessa hårtestar som bara blir tunnare och tunnare! Och gråare och gråare! Annat var det förr.
– Ja, och brösten hänger snart jäms med knäna. Till slut släpar de väl i backen när man går. Jag börjar vara rädd att de ska komma i kläm när jag sätter mig. Funderar på att bara slänga dem över axeln.
– För att inte tala om dubbelhakan! Jag får bläddra mig igenom hakbeståndet för att hitta rätta platsen för halsdukar och halsband.
– Förresten, har du sett att huden på underarmarna börjar likna fiskfjäll? Jag smörjer med "fuktbevarande och föryngrande" krämer varje dag, men... pyttsan! Fiskfjällen och torrfnaset vinner ändå!

 – Och magen! Vad har hänt med magen??? Min påminner om en väl-jäst tvåliters vetedeg.
– Mina ögonlock har blivit så hängiga. Blir det mycket mer så får jag ta till tändstickor för att hålla upp dem. Jag ser alltid ut som jag höll på att somna.
– Ja, och gäddhänget på överarmarna ska vi inte tala om. Vilket fladder! Gick det att spänna ut eländet så skulle man kunna flyga.
– I förrgår undrade jag varför det kliade så infernaliskt i ena näsborren. Gissa vad jag hittade? Jo, ett långt, mörkt hårstrå! Endera dagen börjar det väl klia även i öronen...
– Jo, och på hakan! Där är det rena rama snårskogen. Pincetten går varm varje morgon. Snart blir det att köpa rakblad, Gillette, "the best a man can get"... eller rakapparat - en rosa Ladyshave. Varför kan inte håret växa där det ska växa, på huvudet? Om vi nu ska jobba till bortåt 75 så blir det lagom att byta jobb när det växer mer hår på hakan än på skallen. Den nya karriären blir som skäggiga damen på cirkus. Men vilken kvinna vill dö med helskägg?

Så över till männen som i regel tycks tro att de alla är Guds gåva till oss kvinnor.


Här kommer några typiskt manliga samtal:

– Vad tyckte du om matchen igår kväll? Vilken otroligt korkad domare!
– Ja, han var verkligen värdelös. Man fattar inte... en del verkar ha besvär med synen. Men vilket vackert mål Klimpen gjorde. Det var så man fick tårar i ögonen.
– Och Klumpens assist var lysande. J..ligt bra!
– Du skulle ha följt med på ölen efteråt.
– Jo, det hade varit kul, men jag hade lovat tanten att komma hem direkt efter matchen.
– Va´? Du är väl inte toffel heller? He, he.
– Näedå, men för husfridens skull. Nästa gång blir jag med.

– Följer du med och fiskar på lördag?
– Givetvis! Vad trodde du?

Alternativt:
– Följer du med och jagar till helgen?
– Njae, jag vet inte. Kajsa har pratat om att vi ska storhandla tillsammans. Utan stress, för en gång skull. Hon tycker att eftersom jag äter maten så kan jag även vara med och handla hem den. Och det kanske ligger något i det.
– Kan ni inte göra bort det en vanlig kväll under veckan?
– Då är man trött efter jobbet och så är det en massa annat som ska göras.
– OK kompis, men hör av dig om du kommer på bättre tankar.

 – Var och provkörde nya svindyra Mercan igår. Vilken kärra! Känns som ett kassaskåp när man stänger dörrarna.
– Vad i...? Ska du byta bil? Igen? Du köpte ju en ny för bara några månader sen.
– Nej, nej! Jag ska inte byta nu. Men bilaffären hade visning och då måste man ju kolla in det senaste. Kul att bara testa.

– Tjenare, jag skull just till att ringa dig och fråga om du och Stina har lust att komma över på lite grillat i morgonkväll? Vi köpte nya trädgårdsmöbler förra veckan och tänkte inviga dem nu i helgen med en liten grillfest i all enkelhet. Vad säger du?
– Schyst! Jag kollar med Stina och hör av mig.


Kanske är jag nu ute och cyklar, men nog har väl jag (och väninnan) i alla fall lite rätt när det gäller kvinnor och mäns samtal.
Har ni en annan erfarenhet? Kommentera, snälla! Och kom gärna med andra typiska samtalsämnen.

God onsdagskväll!

söndag 8 april 2012

VECKANS KARAMELL = TELIAS SUPPORT

Nu är det ett tag sedan jag utnämnde "veckans nötter" och/eller "karamell".
Idag känner jag för att kora...
Veckans karamell!

Och den går till... tadaa!... 
... Telias vänliga och tålmodiga support-team.

När man än ringer så är det alltid trevliga tjejer och killar som svarar. Och alla måste de ha begåvats med änglars tålamod med tanke på vilka dator-klantiga personer de oftast ska serva och hjälpa tillrätta.

Tidigare idag talade jag med en kille som var så rar och trevlig och som lotsade mig igenom det problem jag hade. Stort tack till dig, du okände!

Ibland är telefonköerna långa när man behöver hjälp med något, men idag, påskdagen, var väntetiden bara 6-7 minuter. Men jag har faktiskt även varit med om väntetid på bortåt 90 minuter - hos Telia. Puh!
Det är kanske inte så många lediga påskfirare som sitter och ugglar vid datorn när solen lyser och lockar till uteliv.
Bra när support-behovet infinner sig en helg!

Ha en trevlig kväll!

lördag 7 april 2012

GLAD PÅSKAFTON!


Påskägget som min mor fick när hon var liten har varit på bloggen förr, men det är så fint att det tål att visas i repris.
(Jag har satt ihop äggets båda sidor på en bild.)


Hoppas ni får många goda påskägg och dito påskpussar!

fredag 6 april 2012

EN ALLVARLIG DAG

Under mina barn- och ungdomsår var min mor alltid svartklädd på Långfredagen. Så småningom ändrades dock klädseln från svart till mörkt.
Som barn tyckte jag att Långfredag verkligen var lååång, jag upplevde den oändlig. Och naturligtvis oerhört trist och tråkig.
Idag kan jag sakna känslan av högtid och allvar. Numera är alla helgdagar likadana.

I en av mammas gamla handväskor (som jag visade här på bloggen för några dagar sedan) hittade jag en mängd tidningsurklipp, sångtexter, dikter, kvitton, m.m. som hon sparat. Och eftersom det är en allvarlig dag idag så passar det väl bra med en högstämd sång från mitt län, Norrbotten.

Klicka bilden för större text. 


Ha en fortsatt fin påsk!


torsdag 5 april 2012

GLAD PÅSK!



Skruttig och osöt påskkäring från 1940-50-talet. Hon hängde alltid i barndomshemmets påskpyntade kök. Från början hade hon med sig både katt och kaffepanna på färden till Blåkulla, men numera har hon bara kvasten kvar.

Två riktiga (och sköra) ägg som jag köpte för många år sedan. Jag tyckte de var så vackert målade.
Är alltid lite rädd att jag ska råka tappa dem.

Den virkade gamla äggvärmaren och de virkade kycklingarna hittade jag bland mammas påsksaker.

Lite krims-krams för påsktiden.

På Pyssel & Pinaler finns lite mer med påskanknytning.

Nu hoppas vi på en solig, varm och skön påskhelg!

måndag 2 april 2012

GAMLA HANDVÄSKOR

Då och då hittar man små guldkorn i sina gömmor. När jag häromdagen djupdök in i en garderob så fick jag syn på några av min mammas och mina gamla handväskor. Det är väskor som jag bara inte har kunnat förmå mig att slänga eller ge bort.
Jag börjar med mors väskor.

 En av mammas första ungdomsväskor - brunt skinn i kuvertmodell med präglat mönster som kommer igen även på baksidan.

 Här ser man både fram- och baksida.

Inuti har den flera välanvända fack och så det "inramade fodralet" till höger som har ett speciellt fack där det sitter fast i ett band. Kan det var för ett fotografi eller ID-handling? (Körkort var ju inte så vanligt bland kvinnor på den tiden.) Men jag kan inte finna någon öppning att skjuta in ett foto eller annat i. Hela fodralet är nu alldeles torkat och hårt. 
Tar tacksamt emot tips om vad det kan ha används till.

 Min favorit bland mors gamla väskor. En svart, stramt stilig bygelväska i skinn med silverfärgade detaljer. Jag tycker den andas lite Art Deco. Men... kan vara ett önsketänkande. :o)

Från sidan. 

Den öppnas ända ner till botten, men har sidor i skinn innanför metallen. En dams pryttlar får ju inte ramla ut på golvet.

Så en brun bygelväska i skinn. Modellen påminner om den svarta här ovanför men är i mina ögon inte lika elegant som den. 

Från sidan.

En liten, brun kuvertväska från svenska "Guldhuvudet". Går att använda med eller utan handtag (kedja).

Detta blev min mors sista handväska. Jag kommer aldrig att slänga den.
------------
Så över till mina gamla väskor.

Först ut, min allra första väska, en svart i kuvertmodell (och fuskmaterial) som jag var sååå stolt över. Jag kan inte ha varit mer än runt 13 år när jag fick den. (Läs: tjatade mig till den.)

Baksidans handtag.

Min första vita väska, en liten att ha spegel, kam, cerat/läppstift och näsduk i, mer rymdes inte.
Vad som är kul med den lilla vita är vad som döljer sig inuti...

... nämligen en autograf! Under mina tidiga tonår var mina föräldrar och jag ofta på teater - mest opera och operetter - och jag tror att det var Irving Berlins "Annie get your gun" som spelades med barytonsångaren  Gösta Kjellertz (1912-1984) som mästerskytten Frank Butler. (Jag kan ha fel om vilken operett det var.)
Hur som helst, trots min ringa ålder tyckte jag att Kjellertz var en mycket stilig man och bestämde mig för att jag skulle ha hans autograf. Sagt och gjort, medan pappa gick till parkeringen och varmkörde bilen väntade mor och jag tålmodigt utanför sceningången.

Så småningom kom Kjellertz ut och jag frågade blygt om jag kunde få hans namnteckning. Jodå, det gick så bra... men på vad skulle han skriva? Varken mamma eller jag hade något papper, men då föreslog min praktiska moder att det kanske skulle gå att skriva i min väska. Kjellertz tog upp sin fina reservoarpenna och efter att jag tömt väskan på innehåll så gick det galant för honom att pränta dit sitt namn.
Gissa om det var en glad och lycklig tjej som nästan dansade in i bilen för hemfärd.

Så här ser mitt livs första lön ut. Jag tror att köpet av denna bruna läderväska slukade varenda krona av den första löningen. Min betydligt äldre svägerska hade en liknande väska och jag beundrade den enormt. Den här väskan är så välgjord och så värd de där pengarna. Efter lite fixande med locket så syns det inte att den hängde med i massor av år. Och den kan fortsätta att hänga med. Här kan vi tala kvalitet.

Lite från sidan.

Min helt vanliga svarta handväska i fuskmaterial från 1960-talet. Gillar att man även klätt "randen" under knäpplåset med det svarta fusket. Snygg detalj.

Ja, det var allt för idag. Hi, hi, som ni ser så blev det bloggbilder - idag också!

Trevlig måndagskväll så här i påskveckan!