onsdag 9 december 2009

SAGAN OM TOMTEN OCH FINANSKRISEN

Tomtens släde-
Del 3
-
Efter en elegant sväng stannade Rudolf och hans kompisar framför den julprydda trappan till Tomtebo. Rufse och Barre med respektive fruar, alla nu klädda i vanliga människorkläder, klev in i släden, satte sig till rätta och svepte fällarna om sig. De hade en lång resa framför sig så det var viktigt att de satt bekvämt och hade det varmt och skönt. Barre grep tömmarna... och svisch!... så kunde man se släden, dragen av renarna, avteckna sig mot himlen. Tomtefar och Tomtemor stod länge kvar och vinkade.
---
Redan ett par timmar efter att släden med valda delar av släkten Tomtén lämnat Tomtebo och Granskogen kunde man se på TV:s nyhetsprogram, läsa i tidningar och på Internet, att mängder av chefer runt om i världen oväntat fått helt nya arbetsuppgifter. Allt medan deras varslade och uppsagda personal fredligt tagit över ruljansen bakom de tunga mahognyskrivborden där arbetet verkade flyta på utan mankemang. Folk i alla länder förundrades - och njöt av den nya ordningen.
---
Vidare kunde man se och höra att ett stort antal helt oförklarliga bilolyckor, med endast plåtskador som följd, börjat hända på småvägar över hela jordklotet. Försäkringsbolagen fattade noll och ingenting - i alla deras datorprogram glittrade det bara vackert av något konstigt damm...
---
Tomten tog en fikapaus framför TV-apparaten hemma i Tomtebo och myste över nyhetsuppläsarnas alltmer konfunderade ansikten. Men bara en liten stund senare såg man honom igen ilande mellan det av önskelistor belamrade skrivbordet och tomteverkstadens intensiva aktiviteter.
---
Han hade full koll på alla led i verksamheten och han visste att han var en krävande, men rättvis och omtyckt arbetsgivare. Alla hans nissar och nissor hade jobbat länge hos honom. Ingen såg ut att vantrivas eller hade uttryckt någon önskan om att sluta sin anställning. Det var bra för alla i personalen att arbetskraftsomsättningen var så låg. Det var alltid bekymmersamt när det någon enstaka gång anlände en nyanställd som skulle läras upp.
---
Tomtemor brukade ta den nye/nya under sina vingars beskydd, dels genom att prata och lyssna extra mycket på nykomlingen, dels genom att bjuda på extra stora portioner av eventuell favoritmat. All denna varma omsorg gjorde att Tomtemor för all framtid kunde räkna in alla nissar och nissor i den halvoffentliga "Tomtemors-fanklubben". Tomtefar var mycket glad och tacksam för sin frus hängivna arbete. Hennes vänlighet gagnade ju även honom.
---
Exakt klockan 17:59 den 23:e december svängde Rudolf in med sitt ekipage på Tomtebos stora gårdsplan. Både Tomten och hans fru hörde och kände igen det välbekanta ljudet från Rudolfs och hans kompisars bjällror. Tomteparet fick så bråttom till dörren att de nästan sprang omkull varandra. Tomten hejdade sig ett ögonblick och lät hustrun passera allmedan han artigt höll upp ytterdörren för henne.
---
Än en gång hade Rudolfs röda mule lyst upp vägen hem. Paren Rödbyxa och Blåbyxa steg ur släden på var sin sida. Och så fort den sista foten lämnat slädens ombonade värme tog Rudolf och hans kolleger ett unisont skutt... och svisch!... borta var de.
---
Det blev ett kramkalas utan like i gårdslyktornas sken. Tomtefar ville naturligtvis veta ALLT om de kära släktingarnas lyckade resa och Tomtemor ville veta om de var hungriga. Man kan säga att allt var som vanligt igen. Ordningen var återställd. Och Tomtens plan hade gått i lås. Den var ingenting annat än en formidabel succé. Trots den korta tid som förflutit så hade hjulen redan börjat rulla igen. Världsekonomin var åter i balans, industriernas orderböcker var fulltecknade, bilfabrikerna var räddade, ja, SAAB och Volvo gick till och med med rekordvinster. Och det bästa av allt - de var tillbaka i svensk ägo! Hur nu DET hade gått till...? Försäkringsbolagen å sin sida tyckte helt plötsligt att det var sååå spännande och vackert med det glittrande dammet i sina annars så trista datorer.
---
- Kom nu! ropade Tomten till sin personal. Vi måste börja packa släden! Klockan börjar närma sig midnatt, det är snart dags att fara iväg. Alla människor väntar på sina julklappar och speciellt barnen. Men även de vuxna måste få några klappar. Få se nu... var har vi klappen till Kalle P? Ja, där är den ju - ett helårsabonnemang till Kulturens Hus. Det blir bra; det var ju han som fixade att Luleåborna fick sitt kulturhus. De hade väntat på det i många år. Kalles kollega Styvnacke får ett nytt och personligt designat passerkort till SSAB. Och Ken Tögren får sparken.
- Men sparken skulle ju Lill-Nissa få! protesterade Barra. Hon har ju länge önskat sig en ny spark. Hon kommer att bli jättebesviken!
----------
Ja, det var sagan om Tomten och finanskrisen. Tänk ändå om det vore så lätt att komma tillrätta med galenskaperna i världen... Kanske om vi alla blundar och önskar, önskar, ÖNSKAR!!!

2 kommentarer:

  1. Kan inte tomtefamiljen göra en ny utryckning i år. SAAB är i stort behov av hjälp. Även alla utförsäkrade sjuka behöver lite tröst och hjälp när det nya året kommer. Tomtefamiljen är ju otroligt duktig på att lösa kriser.

    SvaraRadera
  2. Tyvärr tror jag att hela släkten Tomtén brände ut sig i fjol. Men jag ska kolla - deras krishantering är ju i världsklass.

    SvaraRadera