lördag 25 mars 2017

ETT ENDA STORT BLÄÄÄ

Detta är min personliga uppfattning om kommande natts tramsighet.


Ett stort BLÄÄÄ åt denna onöda.
Hoppas ni har en fin vårvinterhelg — trots sommartiden!

tisdag 14 mars 2017

VÅR PÅ G ... ELLER?

Nästa måndag (20 mars) är det vårdagjämning.
I mellersta och södra Sverige är det redan vår men här i norr råder fortfarande mer vinter än vår.
Såg att i Luleå-området är visst snödjupet 69 cm på mätstället.
Men ljuset börjar ta över allt mer, man ser verkligen skillnad.
Under sommaren har vi norrbottningar ljust dygnet runt.
video
En liten video som jag tog för en stund sedan.
Jag tror inte jag sett så stora snöflingor förr. De flesta var nog bortåt fem cm.
Riktiga "lapphandskar" som vi brukar säga. Numera heter det antagligen "samehandskar".
Det var inget långvarigt snöfall, kanske en halvtimme.
Långvarig blir — tack och lov! — inte heller snön som kommer i mars-april.
Den tinar ju snart bort med hjälp av sol och ljumma vindar.
Rätt vad det är så börjar vårblommorna förvånat titta upp och undra om de törs sträcka på bladen.
Det kan se ut så här.
En passande bild från Pixabay.

Må gott bland vårblommor ... eller snöflingor!

torsdag 9 mars 2017

S SOM I SAKNAD

Varje gång jag wokar grönsaker så tänker jag extra mycket på min äldste bror S som, för drygt 20 år sedan och alldeles för ung, dog av en massiv och totalt oväntad hjärnblödning.

Han och hans fru bodde i ett radhus bara ett par kvarter från mitt hem.
S älskade wokade grönsaker och när jag brukade ringa och fråga om de ville komma och äta middag hos mig så sa han alltid glatt och med förväntan i rösten:
— Jaaa, tack! Blir det wokat?

I onsdags wokade jag grönsaker till middag och helt plötsligt blev min längtan och saknad efter S så intensiv att jag kände hur tårarna började bränna innanför ögonlocken.

Tänk vad en storebror kan betyda för en lillasyster.
Det är så mycket jag hade velat fråga honom eftersom han var mycket äldre än jag.
Han blev mammas och pappas första barn och det långt innan min andra storebror och jag ens var påtänkta. 
Nybliven storebror till en lillebror.
Och det skulle gå ännu några år innan lillasyster anlände.

Det hade varit så roligt och intressant att få veta mer. Hur var det att efter flera år som enda barnet bli storebror till två jobbiga (hm ...) småsyskon som kom och pockade på tid och uppmärksamhet från mamma och pappa.

Jag önskar också att jag frågat mer om mor- och farföräldrar; S hann lära känna farmor i tio år innan hon dog. Jag föddes året efter hennes bortgång. Även min andra bror fick träffa henne men bara i fem år. Och mormor, morfar och farfar var ju betydligt friskare och piggare än när jag kom till världen.
Min mormor minns jag bara sjuk och sängliggandes, också efter en hjärnblödning.
Jag var bara sju år när hon avled.
S i fjortonårsåldern. Då fanns (äntligen) jag också! Syskonskaran var fulltalig.

Åh, storebror, vad jag önskar att vi fortfarande kunde träffas och äta tillsammans.
Det vore alldeles fantastiskt.

Detta "saknadens blogginlägg" avslutar jag med ett par råd:
Var rädda om era nära och kära anhöriga, uppskatta dem medan de finns i er närhet.
Ställ massor av frågor till dem medan ni kan fråga och de kan svara.
En dag är det för sent.
Då står ni där med alla era undringar. Och era wokade grönsaker. Och tårarna som bränner.

onsdag 8 mars 2017

KVINNORNAS DAG

Internationella
IDAG
OCH ALLA ANDRA DAGAR
SKA VARENDA KVINNA
RESPEKTERAS OCH VÄRNAS OM.

onsdag 1 mars 2017

GRÄDDKAOS, NÖTPÅSE OCH BILDGÅTANS LÖSNING

Igår var det fettisdagen. Av tradition ska man då äta semlor.
Förr, när jag var ung och rask, bakade jag alltid mina semmelbullar själv.
Men nu när jag är gammal och trött så köper jag dem.
Köpesbullarna finns både runda och avlånga. De senare ser ut som korvbröd. Men smakar godare.

 Igår kväll skulle jag njuta av en avlång semla framför TVn.
Jag rev mandelmassan, tillsatte lite vatten, smaksatte med en aning bittermandelolja och rörde ihop. 
Sedan skulle jag vispa grädden.
Trots att jag höll i handtaget till "vispkannan" så började den wobbla på ett märkligt sätt.
I pur förvåning drog jag upp vispen. Men utan att först slå av den!!!
Hur korkad får man vara? Egentligen?

Resultatet av "korkigheten" kan ni se på bilderna här ovan och under.
Plötsligt hade halva köket (och min jumper) förvandlats till ett paradis för Maja Gräddnos.
Ni observerar väl (ovanför vispen) den trådlösa telefonen som just då råkade ligga på diskbänken.
Kaffebryggaren, vattenvärmaren, telefonen, TV-tidningen och spisen (till vänster utanför bild) såg ut som en storm med klibbsnö dragit genom halva köket.
Notera också den vackra halvmåneformade dekorationen av grädde som brer ut sig från knivstället mot diskbänkskanten.
Gräddfläckarna fanns överallt både på golv och matta.
Det tog mig nästan en och en halv timme att städa upp det flottiga gräddkaos-eländet.
Och märk väl, i den tiden är inte jumper-tvätten inräknad.
Nåväl, det blev ju lite mindre grädde att frossa i sig.
Inget ont som inte har något gott med sig.

Men ändå så har jag, grädd-vandalen, absolut kvalificerat mig för ...
Och nu över till något helt annat.
Nämligen svaret på gårdagens bildgåta.
Kan ni ana nu vad det är? Ser ni texten på sidorna?
Bottenskyla av apelsindryck i en 1,5 liters PET-flaska, rakt uppifrån.
Det blir så vackert blommönster i botten på dessa flaskor just innan man dricker upp sista slurken.
Kolla själva!

tisdag 28 februari 2017

VARDAGENS MYSTIK

Idag blir det ett kort och lite "mystiskt" inlägg.
(Klickbara bilder.) 
Kan ni gissa vad ovanstående bild föreställer?
Medan ni funderar så tar vi en titt på ett reklamblad.
Vad nu då? 29/2 ... Ö&B har tydligen fått för sig att 2017 är ett skottår.
Vore det så borde man kanske ge sig ut på friarstråt ...
Njae, det tål att tänka på. Noga.

lördag 25 februari 2017

BLANDAD BLOGG

Efter 3-4 dagars "till-och-från-snöande" (mest till!) så lyser äntligen solen. Den mulna, vitflurriga och konturlösa miljön utanför fönstret har plötsligt fått liv. Skuggor, dagrar, skarpa linjer och färger skapar kontraster och gör att utsikten blivit tredimensionell. Alla sinnen njuter.
I måndags var jag på ultraljudsundersökningen av hjärtat.
Bara ett par dagar senare fick jag läkarutlåtandet per brev. 
Hjärtat fungerar normalt (förutom flimret, förstås), men alltså ingen hjärtsvikt.
HURRA!
Bästa och roligaste beskedet på lääänge!
Om nu bara flims-flamsandet (och vibrationerna!) kunde upphöra så skulle jag bli överlycklig.
Då hade jag en anledning att använda näsduken med Brysselspets som jag fick av min moster när jag var i tonåren. Den överräcktes med orden:
— Den får bara användas till glädjetårar!
Efter alla dessa år är den fortfarande oanvänd.
Nej, nej, det är inte alls så tragiskt som det låter.
Under årens lopp har jag ofta skrattat så tårarna runnit men det har varit skratt-tårar.
Skratt-tårar är inte nödvändigtvis samma som glädjetårar.
De gånger glädjetårarna runnit har inte näsduken varit tillgänglig.

Så här ser näsduken ut.
Svagt gul med vackert spetsdekorerat hörn.
(Alla bilder är klickbara.)
Header-rubrik på min andra blogg.

Jag gillar ju att pyssla och syssla med olika saker, men under en lång tid har inte mitt pysslande varit prio ett. Dock, sedan några månader tillbaka känner jag att pyssel-lusten tilltagit. Jag har näthandlat både färg (mycket av den gamla hade torkat) och annat kul.
I veckan fick jag två paket, ett från Panduro (det andra på kort tid) och ett från Skapamer med varor som ska bli väldigt roliga att använda.
Det är första gången jag handlat hos Skapamer men det kommer säkert att bli fler.
Kul grejor — och snabbare leverans har jag aldrig varit med om! Beställde tisdag och fick paketet (hem till min brevlåda/postbox, tack Postnord!) i torsdags. Toppen!

Om jag lyckas åstadkomma något värt att visa så lägger jag upp det på Pyssel och Pinaler-bloggen.
Här nedan ett par exempel på vad jag målat tidigare, en tröja med älsklingsblommorna och en snurrplatta i trä. Ja, jag har visat dem förr.
Det var min lördagsblandning.
Ha en riktigt skön helg!